Vid vår centrala anläggning i Norrtorp tar vi emot och behandlar de flesta typer av farliga avfall. Anledningen till att avfallet är farligt avfall är att det innehåller eller består av ämnen som har farliga egenskaper. De farliga egenskaperna kan innebära att ämnena är akut farliga, till exempel frätande, eller att de är farliga på sikt genom att till exempel ha muterande egenskaper. De farliga ämnena är antingen organiska (t ex PCB) eller oorganiska (t ex kadmium).
 
Vårt val av behandlingsmetoder kan grovt sägas vara beroende av om de farliga ämnena i avfallet är just organiska eller oorganiska. Organiska ämnen bryter vi ner antingen genom att förbränna dem i förbränningsanläggningarna eller ta mikroorganismer till hjälp i våra biologiska jordbehandlingsmetoder. Oorganiska ämnen överför vi ofta i stabil form, till exempel metallhydroxider och sulfider. Oorganiska avfall från förbränning, jordbehandling och kemisk fällning läggs i vår deponi för farligt avfall.
 
Vi behandlar även hushållsavfall och olika typer av industriavfall i våra förbränningsanläggningar. I förbränningen tar vi tillvara på energin i avfallet och producerar både värme till fjärrvärmenätet samt el.
 

R- och D-koder anger återvinning eller bortskaffande

När avfall behandlas på olika sätt kan det vara fråga om antingen ett återvinnings- eller ett bortskaffningsförfarande enligt definition i Avfallsförordningen SFS 2001:1063. Till förordningen finns sedan bilagor där olika typer av återvinningsförfaranden (R=Recovery) och bortskaffningsförfaranden (D=Disposal) finns angivna. Om avfallsförbränning är att anse som ett bortskaffnings- eller återvinningsförfarande finns det olika sätt att se på.

I det nyligen beslutade avfallsdirektivet från EU (2008/98/EG) finns en formel för att beräkna om en förbränningsanläggning för kommunalt fast avfall är att anse som en anläggning med koden R1 eller inte. Bestämmelserna i direktivet ska ha införts i de olika ländernas lagstiftning senast 12 december 2010 och gäller inte ännu i Sverige. Om man använder beräkningsformeln på SAKABs förbränningsanläggningar (trots att formeln inte är tänkt att användas för dessa typer av anläggningar) så uppfyller båda anläggningarna tillsammans kriterierna. Däremot kan man ha synpunkter på om ett visst avfall som behandlas i en sådan anläggning verkligen energiåtervinns om det inte har något energiinnehåll.

De olika behandlingsmetoderna hos SAKAB kan utifrån nuvarande regelverk och en beräkning utifrån det nya avfallsdirektivet klassificeras enligt följande: